Imorgon åker jag till Koh Samui för att träffa vänner och bekanta från Sverige och att gå på RE:Earth och därmed lämnar jag Bangkok för den här gången. Ska iofs vara här en dag till innan jag åker hem men när man har varit här i mer än fem månader så räknas det knappt.
Jag har älskat att vara här i denna galna, stora, vackra, smutsiga, glada, syndiga, förvirrade, översvämmade, varma, kontrastrika, billiga, dyra osv osv stad. Bangkok är allt på en och samma gång. Det är första gången jag är utanför Sverige en längre period än en månad och även om det på ett sätt känns som tiden gått fort så har man upplevt och gjort mer saker än vad man gör på två år hemma. Och ärligt talat har jag ingen aning om ifall jag längtar hem eller inte. Självklart saknar man saker i Sverige inte minst vänner, familj, kontor och bara känslan av att ha full koll på läget hela tiden. Men som jag sa till Markus på Skype idag så känns det som att båda platserna har väldigt starka både plus och minus så när man väl har upplevt båda så känns det som det blir svårt att välja. Känner mig otroligt priviligerad som ändå kan välja eller kanske till och med kombinera och flänga lite fram och tillbaka. Vi får se!
Jag får skriva ihop ett annat inlägg med lite tips om bra resturanger, trevliga gator, roliga klubbar och annat smått och gott. Även om man förstås fortfarande är en total amatör på stan så har man ju iallafall hunnit skaffa lite koll.
Thailändarna älskar verkligen fotboll och United är det största laget och Premier League den populäraste ligan. United har till och med en egen restaurang / bar mitt på en av de populäraste gatorna i Bangkok. Jag var där igår och kollade på Arsenal – United och det såg ut såhär när Welbeck gjorde 1-2 i 81 minuten.
Idag besökte jag och Marcus “Thailand Game Show 2012″ och det var väl ungefär som man trodde en spelmässa i Asien skulle vara. Sjukt mycket folk, mycket cosplay / booth babes, nördar, spel man aldrig hört talas om och ett jävla oväsen. Men det var kul! Förövrigt så var jag och Marcus de enda västerlänningar på hela stället och det var lätt flera tusen personer där. Så ett bra ställe att vara på nu när USA har varnat för att vistas i områden där det är för mycket faranger.
Jag twittrande för ett tag sen att det kom cirka 19 miljoner turister till Thailand varje år och Suvarnabhumi flygplatsen tar emot och skickar iväg runt 36 miljoner resenärer. Dessa siffror slår tydligen alla tidigare rekord med hästlängder och då ska vi ändå komma ihåg att översvämningarna i oktober och november gjorde att många valde att inte åka hit.
Alla dessa besökare gör att det kanske inte är så konstigt att när fototjänsten Instagram listar de 15 platserna i världendär flest bilder tagits 2011 är inte mindre än tre ställen i Bangkok med. Suvarnabhumi flygplatsen ligger tvåa efter Disneyland och även de två gigantiska mallsen Siam Paragon och Terminal 21 finns med på listan. Kan ju erkänna att jag själv gjort mig skyldig till en och annan bild på dessa ställen. Även om jag inte använt Instagram.
En intressant detalj är att Terminal 21 bara varit öppet sedan 15 Oktober så det är ju egentligen helt sjukt att de ligger så högt på listan. Å andra sidan har jag nog aldrig varit på plats där det tagits så mycket bilder som på just denna mall.
Idag har stora delar av min twitterfeed härjat om en krönika som Unni Drougge skrivit i Computer Sweden. Det är mer eller mindre självklarheter för oss som sysslar med webb och har skaplig koll på hur Google och andra sökmotorer fungerar. Krönikan uttrycker också vad förmodligen 98% av alla småföretagare tycker om SEO-branchen.
Som tur är så svarar inte jag i telefonen i vårt företag. Men jag har suttit på kontor där andra har fått ta emot samtal av dessa sjukt jobbiga försäljare som lovar att man ska komma etta på Google och allt möjligt. Vissa jag känner brukar driva lite med dem i några minuter innan de lägger på och andra blir bara irriterade. Precis som Unni Drougge skriver så finns det mycket smuts bland alla dessa SEO företag. Det är helt enkelt den senaste trenden bland hustlers som förmodligen sysslat med allt från bluffakturor till 071 nummer tidigare.
Det finns såklart seriösa aktörer på SEO marknaden och de är väl de som är upprörda nu. Men ärligt talat så är det väl bara bra att nån tar upp den här skiten till ytan så ni seriösa aktörer kan göra branschen till nåt seriöst. Skapa en branschorganisation, inför certifieringar och liknande åtgärder så kommer nog vanligt folk ta er på allvar förr eller senare.
Förövrigt så anser jag SEO enbart handlar om att skapa en sida med bra innehåll, beskriva detta innehåll på ett bra sätt och sedan på ett naturligt sätt försöka få folk att länka till din sida genom att göra folk medvetna om att den finns. Det är iallafall så jag och Markus har fått 65.000 unika besökare om dagen på AlternativeTo.
I would encourage you all to blog more. Tweet less. Blogs are owned by you. They are easily found, easily linked to, and great conversations happen with great blog posts. The river of social media rushes on and those conversations are long forgotten. A great blog post is forever. Today’s real-time social media is quickly forgotten.
Jag tänkte jag skulle lyda Scott här och helt enkelt försöka blogga lite mer. Det var åratal sen jag skrev några åsikter om något och då var de i vår numera mer eller mindre döda blogg Ohsohightech. Jag får se om det blir nåt av det men det vore skönt att kunna härja lite om saker man förmodligen har på tok för lite koll på, skriva lite privata poster ibland och ibland kanske bara tipsa om nåt bra. Känner jag att inlägget passar bäst på engelska kommer det förmodligen hamna på på min blogg codepolice.net där jag mest snackat om programmering och liknande tidigare.
Vi får se hur det går. Första posten kommer nog snart.
Ibland går jag in i mitt kök och ser att månen är väldigt läcker eller nåt i den stilen. Tyvärr går ju sånt där inte riktigt fånga på bild om man inte har en riktigt bra kamera men tycker allafall några bilder helt ok.
Mitt betyg på Kambodja är lite delat. Det är ett väldigt fint land på många sätt och människor är generellt sett ungefär lika trevliga som de är i Thailand. Den absolut största skillnaden är definitivt att Kambodja är fan så mycket fattigare och säkert 20 år efter Thailand när det gäller infrastruktur och dylikt. Mycket av detta kan förklara av att Kambodja har en minst sagt trist historia framförallt de senaste 30-40 åren.
En av de absolut tokigaste “kommunistiska experimentet” genom tiderna genomfördes i Kambodja under 4 års tid i slutet av 70-talet under ledning av Pol Pot och hans Röda Khmerer (Khmer Rouges hette de på engelska har jag lärt mig). Hans idé var att ALLA skulle bo på landet, vara bönder och landet skulle vara helt självförsörjande. Är väl nån extrem version av vad som pågått och fortfarande pågår i Nord Korea. Pol Pot dödade direkt och indirekt (genom svält) uppåt 25% av befolkningen. I många fall avrättades och greps folk på extremt lösa grunder som på nåt sätt kunde visa att de var emot Marxismen eller Pol Pot. Ofta dödades även familjemedlemmar för att inte kunna “hämnas” och dylikt. Besöket på en av dessa avrättningsplatser var mycket intressant, dock är de mesta rivet och så det ger ju inte samma groteska känsla som jag misstänker ett besök i ett koncentrationsläger gör. Detta “killing field” var mer som en värdig minnesplats.
Och nu har jag inte ens nämnt alla de krig som både föregick och kom efter Pol Pots regim. Och krig har rått i landet fram till 1993. Det vore ju märkligt om inte denna historia speglar landet ganska mycket. Man ser väldigt väldigt mycket tiggare, människor utan armar eller ben (väller av minor fortfarande på landsbygden) och annan social misär. Man ser en hel del sånt även i Thailand men det är inte ens i närheten samma omfattning.
Phnom Penh väller av kontraster, deras “riverside” är väldigt vacker men en säkert 40 meter bred promenad som påminner om nåt som skulle kunna finnas i nån europeisk hamnstad och inne i stan finns små grönområden här och var också i typiskt europeisk stil. Detta kan förstås förklaras mycket med att landet var koloniserat av Frankrike. Och sedan finns det mycket skitiga marknader och trafiken på många gator är minst sagt kaosartad även om det är mycket lugnare tempo än i Bangkok, man kryssar runt bland bilar och moppar i nåt slags samförstånd. Ungefär som när man går. Men kontrasterna mot Bangkok är ändå väldigt stora, Bangkok är en internationell metropol. Phnom Penh känns mer som en (stor) håla på landet.
Sihanoukville är Kambodjas största strand (tror jag) och stället påminner på många sätt om vilken som helst av de stora turistorterna i Thailand men även här skulle jag nog dra jämförelsen Phuket för 20 år sedan. Stora delar av av stranden är fortfarande knappt bebyggd och där det är byggt samsas lite större finare hotell med billiga backpacker room. Jag tog personligen in på ett hotell for $30 natten och det var lätt det mest prisvärda jag bott på. Motsvarande skulle förmodligen gå på 3000-4000 Baht i Thailand.
Jag hade rätt roligt. Hängde nån kväll med en tysk och två danskar och vi var och festa på nån bar som hette JJ’s och de var extremt billigt och skaplig fest En annan kväll snackade jag med två ryskor och krossade lite fördomar om dem. En bucket kostade $2 och på resturagmenyerna är det alltid ölen (förutom vatten) som är det billigaste drickbara. Dessutom kan man tillskillnad från Thailand få vin till rimligt pris.
Och bara så jag inte glömmer säga det. Internet är generellt sett helt miserabelt här i landet och att hitta hotell / barer / caféer med skapliga linor har varit en rejäl utmaning och jag gav nästan upp till slut. I Phnom Penh går det förstås hitta men i Sihanoukville hittade jag inte en enda ställe med skapligt internet.
Och jag måste även nämna den Kambodjanska TV’n. De verkar älska nån form av Stefan & Krister underhållning och de älskar att visa detta på väldigt hög volym på bussar som man ska sitta på i cirka 5 timmar. Hade varit gött om Swebus körde Stefan & Kristers samlade verk på bussen mellan Gbg och Sthlm
Besökte idag en hundratals avrättningplatser som var aktiva under Pol Pots styre i slutet av 70-talet. Runt 2 miljoner dog av en population på typ 5 miljoner. Helt sjukt… Men mycket bra och värdig minnesplats / museum.
En annan kväll snackade jag med två ryskor och krossade lite fördomar om dem. En bucket kostade $2 och på resturagmenyerna är det alltid ölen (förutom vatten) som är det billigaste drickbara. Dessutom kan man tillskillnad från Thailand få vin till rimligt pris.
Recent Comments