Ola Johansson

I fredags bestämde jag mig för att dra från Bangkok ett tag och tog delar av mitt pick och pack och stack till Koh Chang. Jag har nu varit här i några dagar och trivs ganska bra. Ligger just nu på en sån där matta som finns på typ alla Thailändska öar. Kanske inte världens bästa att jobba på men det är helt ok. Har dock hyrt en moppe så ska ge mig ut och leta lite och se om man hittar nåt trevligt ställe med bra Internet så man kan få lite jobb gjort.

Jag har besökt Phi-Phi, Phangan, Samui, Tao och några till öar i Thailand när jag varit i landet tidigare och Koh Chang är väl på många sätt väldigt lik alla andra öar även om alla har en viss karaktär. Phangan har sina full moon parties och Israeler, Phi-Phi har typ inga bilar och en massa Svenskar, Samui har sin storlek, flygplats och nästan Mallorca känsla, Tao har sina dykare osv. Koh Chang har jag som sagt inte riktigt fått kläm på och det känns lite som en mix mellan resten av dessa öar. Den stranden jag bor på just nu som kallas för Lonely Beach (stränder heter ofta saker på Engelska för att de helt enkelt inte hade några namn innan Backpackers kom hit på 70-80 talen antar jag?) är ganska avslappnad. Jag har ju dessutom aldrig varit på nån Ö i Thailand när det inte varit högsäsong så jag antar att det också gör sitt hur man upplever det hela.

Igår var jag och kolla på Rugbyfinalen mellan “All Blacks” och Frankrike. Det var ganska roligt måste jag erkänna. Jag snackade en hel del med en Irländare som förklarade reglerna skapligt för mig. Nu vet jag iallafall vad en “Try” är och lite om hur man räknar poäng. All Blacks vann iallafall och i.o.m att de är mer eller mindre nationalsport där nere så var det väl kul. Resten av sportkvällen ska vi inte prata om men den var rätt tragisk. Spelade förövrigt lite biljard sen också, jag den här Irländaren och en Fransman. Efter nån timme körde vi “Killer” mer eller mindre med alla på hela baren inklusive en Thailändsk variant av Babsan, bild på denna dam finns nedan De här med vilket kön man föds med känns iallafall rätt oviktigt i Thailand, det visar sig hur man vill leva med åren. Sund inställning.

Nää, nu ska jag rensa upp lite i mailen och se hur man ska lägga upp denna veckan rent jobbmässigt. Måste erkänna att det känns lite märkligt att jobba här när alla runt omkring mig är på semester eller backpackar runt i världen. Men när man läser om vädret hemma osv så inser man ju att man har världens bästa jobb.

Har glömt prata om läget i Bangkok!

Det gick rätt snabbt att glömma bort problemen i Bangkok och resten av Thailand när man väl kom ner hit, kanske är lite själviskt men det är väl så man fungerar. Iallafall verkar läget vara skapligt oförändrat sen sist jag skrev om översvämningarna. På Twitter är fortfarande varannan tweet om folk som är ute och festar på Sukhumvit Soi 11 och varannan tweet är om hus som svämmar över osv. För er som är intresserade kan jag igen rekommendera Richard Barrow och även hålla koll på Bangkok Post och The National. På Twitter kan man följa #thaifloodeng. Personligen är jag rätt säker på att centrala delarna av Bangkok + vitalaste delarna av infrastrukturen inklusive flygplats kommer klara sig rätt bra. Så avboka inga resor eller nåt om ni tänkt det. Svenska UD kommer garanterat att säga till om läget blir allvarligt på riktigt.

Som ni säkert läst i tidningarna i Sverige så har Thailand och stora delar av sydostasien drabbats av kraftiga översvämmningar som pågått sedan i sommras. Över 300 personer har omkommit i Thailand och de ekonomiska förslusterna är förstås enorma. Bara de senaste dagarna har stora s.k “industrial parks” utanför Bangkok svämmat över.

Thailand gör förmodligen allt just nu för att skydda centrala Bangkok. Bangkok med omnejd står tydligen för över 40% av Thailands BNP och att varutransporter, flygplats och dylikt fungerar är förstås otroligt viktigt. Och de gör dom fortfarande.

Det är ganska svårt att hänga med i nyhetsflödet här nere. Dels följer man med på Twitter men ni som själva är insatta i Twitter vet hur det är med ryktesspridning, domedagsprofeter, folk som är för positiva osv. När man dessutom är i ett nytt land där man har rätt dålig koll på hur myndigheter osv brukar kommunciera är det väldigt svårt. Man kan iallafall säga så att folk verkar ha rätt taskigt förtroende för myndigheterna. Å andra sidan som “utlänning” i Sverige så hade jag förmodligen fått exakt samma känsla i Sverige under t.ex Tsunamikatastrofen (och framförallt dess efterspel).

Hur är det i Bangkok då?

Jag befinner mig just nu i ett stort shopping center som heter “Emporium” och här är allt precis som vanligt. På sina ställen i de centrala delarna ser man lite sandsäckar och dylikt men folk här verkar ta det rätt lugnt. Min spontana känsla är att centrala Bangkok förmodligen kommer klara sig skapligt, fast å andra sidan vet jag ju inte ett piss varken om översvämmningar eller om stadens skydd. Men det känns iallafall som att tongångarna är typ i stil med “Det är förmodligen lugnt, men vi ska inte ropa hej än”. För rika västerlänningar och “hi-so” Thailändare är förmodligen det värsta som kan hända att vi blir av med ström några dagar. Det är ju förstås värre för de som bor i dåliga hus nära vattnet osv.

För er som vill följa med lite så tycker jag en herre vid namn Richard Barrow har ett ganska bra flöde med rapporter som för det mesta har en källa och är välbalanserade.