Ola Johansson

Idag har stora delar av min twitterfeed härjat om en krönika som Unni Drougge skrivit i Computer Sweden. Det är mer eller mindre självklarheter för oss som sysslar med webb och har skaplig koll på hur Google och andra sökmotorer fungerar. Krönikan uttrycker också vad förmodligen 98% av alla småföretagare tycker om SEO-branchen.

Som tur är så svarar inte jag i telefonen i vårt företag. Men jag har suttit på kontor där andra har fått ta emot samtal av dessa sjukt jobbiga försäljare som lovar att man ska komma etta på Google och allt möjligt. Vissa jag känner brukar driva lite med dem i några minuter innan de lägger på och andra blir bara irriterade. Precis som Unni Drougge skriver så finns det mycket smuts bland alla dessa SEO företag. Det är helt enkelt den senaste trenden bland hustlers som förmodligen sysslat med allt från bluffakturor till 071 nummer tidigare.

Det finns såklart seriösa aktörer på SEO marknaden och de är väl de som är upprörda nu. Men ärligt talat så är det väl bara bra att nån tar upp den här skiten till ytan så ni seriösa aktörer kan göra branschen till nåt seriöst. Skapa en branschorganisation, inför certifieringar och liknande åtgärder så kommer nog vanligt folk ta er på allvar förr eller senare.

Förövrigt så anser jag SEO enbart handlar om att skapa en sida med bra innehåll, beskriva detta innehåll på ett bra sätt och sedan på ett naturligt sätt försöka få folk att länka till din sida genom att göra folk medvetna om att den finns. Det är iallafall så jag och Markus har fått 65.000 unika besökare om dagen på AlternativeTo.

Läs även Nikke Lindqvist utmärkta åsikter om ämnet.

För några dagar sedan läste jag en bloggpost av den fantastiska Scott Hanselman där han uppmande folk att blogga mer och twittra mindre.

I would encourage you all to blog more. Tweet less. Blogs are owned by you. They are easily found, easily linked to, and great conversations happen with great blog posts. The river of social media rushes on and those conversations are long forgotten. A great blog post is forever. Today’s real-time social media is quickly forgotten.

Jag tänkte jag skulle lyda Scott här och helt enkelt försöka blogga lite mer. Det var åratal sen jag skrev några åsikter om något och då var de i vår numera mer eller mindre döda blogg Ohsohightech. Jag får se om det blir nåt av det men det vore skönt att kunna härja lite om saker man förmodligen har på tok för lite koll på, skriva lite privata poster ibland och ibland kanske bara tipsa om nåt bra. Känner jag att inlägget passar bäst på engelska kommer det förmodligen hamna på på min blogg codepolice.net där jag mest snackat om programmering och liknande tidigare.

Vi får se hur det går. Första posten kommer nog snart.

Jag är inte den som brukar gnälla på företag hej vilt utan är rätt förstående av mig och köper att alla kan göra misstag osv.  Men ibland kan till och med jag tycka att företag är lite väl klantiga.

Jag beställde en Samsung Omnia 7 från Tre den 22 Oktober. Vi håller på att utveckla appar till det nya Windows Phone 7 och ville så snabbt som möjligt ha en telefon för att testa applikationerna på riktig hårdvara. Jag fick ett mail med ordernummer och allting och började vänta. Efter någon vecka så kontaktade jag Tre och blev lovad att telefonen skulle komma i slutet av V.44 (runt 4-5 november). När detta datum hade passerat kontaktade jag dem igen och fick besked att de skulle få in ett gäng telefoner i slutet av v.45. Jag fick såklart ingen telefon då heller och tillsist fick jag besked att den skulle komma v.46. Alltså nu.

Allt detta är förstås helt ok och Tre kan förstås inte påverka om de inte får några telefoner från Samsung. Men när jag idag kontaktade Tre fick jag beskedet att min order inte fanns. Jag hade ju ordernummer och allting men uppenbarligen har min order aldrig funnits, alternativt att någon har tagit bort den. Tjejen på Tre frågade dessutom “Beställde du den via webben?” vilket jag svarade ja på och fick svaret “Jaha jaa..”. Precis som att det här med att beställa på webben är ju väldigt risky business och det är ju inte alltid det fungerar som det ska.

Ja, i alla fall så verkar det som de lagt en ny order åt mig nu men de jag är mest irriterad över är att ingen på den här resan och efter all kontakt jag haft med dem inte ens har tittat så att min order finns. Känns otroligt amatörmässigt och dessutom verkar de ha väldigt dåliga system. De kan t.ex på kundtjänst inte ens se om min telefon har gått iväg från lager inte inte. Och att bli kopplad till nån som kan se sånt kan det inte heller.

När ett företag uppenbarligen har klantat sig såhär rejält förväntar man sig att de ska göra allt i sin makt för att hjälpa till. De skulle t.ex kunna  ringa runt till butiker i Göteborg (där jag bor) och kolla om de har den i lager eller se till att kontakta lagret och skicka iväg en telefon med express leverans eller whatever. Men icke .. man får bara “Inte mycket jag kan göra här” svar.

Och det hade väl varit en sak om jag bara ville ha telefonen för att leka med men i.o.m att vi bygger applikationer till systemet och såklart vill ha ut dem i marketplace så fort som möjligt så känns det här jävligt bittert.

Om nån på Tre skulle läsa det här får ni gärna höra av er på ola@raaw.se och reda ut det här.

När jag följer mitt twitterflöde så ser jag ganska ofta hur folk snackar skit om Marcus Birro. Jag har tidigare inte haft nån vidare åsikt om honom men så såg jag en länk till en artikel han skrivit på Newsmill om Göteborg och det var nåt av de dummaste jag har läst. Det var en så klassisk “Det var bättre förr” artikel så jag nästan skäms.

Såhär skriver han om sina ungdomsår i Göteborg.

“Vi ville bli något. Vi ville finnas till på egna premisser. Vi ville egentligen bara bli älskade för de vi var. Under de där åren var Göteborg Sveriges bästa stad på alla sätt. Varken Stockholm eller Malmö kom i närheten av ett lika solidariskt nöjesliv där svartklubbar och inrökta, urgröpta hål i väggen blev magiska festlokaler, där ställen som Draupner, Soul Kitchen D-Note, Mickes, Karnevalsföreningen, Magasinet, Kåren, Valvet, Franska Klubben, Gambianska och tusen blommor till, var nycklar till möten och samförstånd.”

När jag var liten lyssnade ganska många på ett band som hette Ultima Thule. Vissa av dem klottrade BSS (Bevara Sverige Svenskt) på el-skåp och dylikt. De som inte tyckte Bert och Ian var tuffa nog sa att de gillade Sverigedemokraterna. De flesta var pojkar som senare växte upp till “vanligt folk” som inte skulle få för sig att rösta på ett parti som SD.

Tyvärr finns de en del som tydligen fastnade i den världsbild många fjortåringar har.

Att lösa de integrationsproblem vi har i det här landet med att få upp ett parti som pratar om “aggresiva gener” och helt öppet pratar om ”Muslimerna är vårt största utländska hot” lär inte lösa speciellt mycket. Självklart ska saker som stenkastning i förtorterna och hedersrelaterat våld diskuteras. Men vi ska även diskutera när svenskar super till det lite och slår sin fru halvt medvetslös, eller när en by med kristna sluter upp kring nån galen pastor som manipulerar barnflickor att begå mord eller när en hel by ute på landet skyller våldtäktsfall på offret i frågan.

Vi måste inse att dessa frågor sträcker sig över religioner, efternamn, hudfärg och etnicitet. Fast detta måste förstås någon förklara för de som igår röstade på Sverigedemokraterna. De lär knappast läsa min blogg. Och förövrigt känns det löjligt att behöva förklara det här för vuxna människor år 2010.

Sverige är väl ett av de få länder i Europa som inte har nåt främlingsfientligt parti i riksdagen. Får hoppas man kan fortsätta vara stolt över det imorgon också. Nu går vi och röstar.

Någon som vet om denna aforism finns på många språk? Jag har aldrig hört motsvarande på engelska vad jag kommer ihåg och det verkar ganska skralt inom hebreiskan och arabiskan också måste jag säga. Jag tänker nu närmast på upptrappningen av våldet i Palestina och Isreal. Någon kastar en sten på någon, någon skjuter tillbaks med en AK-47, någon skjuter tillbaks med en RPG och sedan kommer Apache helikoptrarna in i bilden och direkt kastas man tillbaks några år i fredsförhandlingar och några tusen nya självmordsbombare skapas i samma sekund som dess barn dör eller granne lemlästas. Är det jag som inte bor där som inte kan förstå? Man får hoppas det är så. För historien har som sagt var lärt oss att våld föder våld.

Det är kul att jämföra USAs största bloggar med Sveriges största bloggar, uppdelade i privata och proffs. Vet inte hur tillförlitlig bloggportalen, men det var de som dök upp när man googlade på “Sveriges största bloggar”. Primelabs som har hand om Twingly har också en lista men där mäter de bara “mest länkade bloggar”. Man kan ju också påpeka att framförallt teknik bloggarna i USA har hela världens som användare. Men ändå, det är ganska intressant.

Blondinbella upprör. Jag har själv hävdat ganska många gånger att det är såna som Blondinbella som gett bloggare ett dåligt rykte här i Sverige. Så fort folk nämner ordet blogg i Sverige så glider associationerna direkt över till Blondinbella och Kenza. I min värld förknippas bloggar med sidor som Lifehacker och Engadget eller som ett smidigt sätt för företag att kommunciera med sina kunder. Vi fick erfara denna fördom när vi på whoa startade en redaktionell del och kallade det för just blog. Folk undrade va fan vi höll på med osv men hade vi kallat det rakt av för en redaktionell del så hade folk garanterat inte reagerat likadant. En blogg ska självklart kunna vara bådadera. Blog är som många känner till en förkortning på Web-log, och där träffar Blondinbella egentligen mer rätt än vad Lifehacker och Ohsohightech gör. Men i.o.m hela strukturen kring bloggar med alla dess kringtjänster så är nu bloggar det absolut bästa sättet att kommunicera information på internet. Anyway, anledningen till att jag började skriva detta var egentligen för att se till att folk läser Agnes inlägg om just Blondinbella som är mycket välskrivet och väldigt rakt på sak.

Det har ju varit en del rabalder om 15 åringen som kollapsa framför datorn efter att ha spelat World Of Warcraft under en längre tid. Enligt de första rubrikerna så stod det något om “Spelade i 24 timmar i sträck” och liknande men läser man artikeln framgår det att dom faktiskt sov tre timmar mellan 05.00 – 08.00 .. är ju förstås ganska extremt ändå. Fast jag har nog gjort lite liknande saker när jag var som värst. Anyway .. det roliga är att en del av texten hos SvD är såhär.

Föräldrarna larmade SOS Alarm och det dröjde inte länge innan ambulansen var på plats. Marcus fördes till länssjukhuset i Halmstad. – Läkarna undersökte honom, kollade reflexer och EKG. De fann inget fel utan konstaterade att kollapsen troligen var en reaktion av att sitta och spela så länge, säger Yvonne Colliander. Efter att ha talat med Marcus stod det klart att han druckit sex till sju energidrycker på bara några timmar – vilket överskrider rekommenderad mängd. Läkarna tror att intaget kan ha bidragit till kollapsen. Marcus säger att han inte minns exakt vad som hände. – Allt kändes som vanligt. När jag vaknade låg jag på golvet. Bredvid mig satt pappa och en brandman. Marcus har inga planer på att överge spelandet även om han lärt sig en läxa. – Jag ska sova mer och inte dricka lika stora mängder energidryck. I samspråk med andra föräldrar har Yvonne och Carl-Erik bestämt sig för att se över reglerna kring spelandet. – Att vi berättar om vad som hände Marcus kan förhoppningsvis leda till att andra föräldrar och barn slipper vara med om samma sak, säger Yvonne.

Byt ut “energidrycker” till “öl” och “spelandet” till “drickandet” så händer detta säkert 1000 ggr varje helg runt om i Sverige. Länk: SvD